Ensam på dagis, dag 2

Ja, så var det dag två. Vi hoppade och skuttade till dagis och jag har pratat bra om dagis hela morgonen och sagt att det ska bli såååå kul att få leka med alla dagiskompisar. Så kom vi fram, klädde av oss och sen släppte han inte min hand. Han hade väl på känn vad som komma skall. Så jag följde med han in i kuddrummet och in i köket och sedan var det dags att säga hej då. Fröken hann inte ens plocka upp han den här gången innan han började gråta. Men idag var det ett annat gråt. IDag var han arg! Han slängde nappen och var skit förbannad. Min lilla Babylon.

Jag pussade han och sa hej då, ses sen, och så gick jag hem. Ringde för en stund sedan och frågade hur det gick. Då hade dom Bamsegympa och Sebbe satt i mitten och tittade på alla som hoppade runt och hade sig. Såg lite fundersam ut sa fröken. Men det hade gått bra, han hade nästan slutat gråta innan jag hade hunnit ut genom dörren idag. Så det var skönt att höra. Det kanske går åt rätt håll. Visst, sen vet jag att det kommer gå upp och ner. Vissa dagar kommer gå bättre än andra.

Men idag är jag nöjd iaf :)

Dagis dag 2

Idag var jag och Sebastian på dagis utan Andreas. Gick både bättre och sämre. Inget gråt när vi kom innanför dörren. Han grät bara en gång, och det var när en låda med massa saker åkte i golvet och han blev rädd. Annars har han lekt. Dock så gick han till skohyllan flera gånger och hämtade sina skor och skulle gå hem. Då skar det i mitt mamma hjärta och jag ville ta han och gå hem. Dock var det bara hålla masken och ta in han igen i lekrummet och försöka få han att börja leka igen.

Han är rädd för fröknarna också, vilket är lite halvjobbigt. Om någon börjar prata med han eller så så blir han ledsen eller gömmer sig hos mig.

BLÄ, vad det här är jobbigt!